2025

Det finns resor man bokar, och så finns det resor man kastas ut på. Det här året har varit av den senare sorten. Ett år som inte gått att ta sig igenom på autopilot, men där utsikten från vissa höjder stundtals varit bländande.

Det har varit ett år där gamla kapitel avslutats och pennan har börjat skriva de första raderna i en ny bok. Ett år där tyngder lyfts från axlarna och bytts ut mot en frihetskänsla som är svår att greppa, men lätt att andas i.

Men med höga höjder kommer svindeln. Från våren i New York till en tystnad som ekat högre än något annat. Och – på ett annat plan – entreprenörskapet som byttes mot företagspolitik. En vinst för plånboken, men en vilsenhet inför framtiden.

Till hösten var jag tvungen att dra i nödbromsen. När kroppen säger ifrån på allvar får man perspektiv som inte går att läsa sig till. Det tvingar fram förändringar som inte är ett val, men nödvändiga.

Året har givit mig en viktig insikt: det är jag som håller i pennan. Men det har också lärt mig vikten av att skilja på det som sägs och det som faktiskt är. Jag har valt att se bortom brus och lögn för att istället vila i det jag vet är sant. Att lyssna, men ta egna beslut. Det finns en kraft i att välja bort tvivlet och istället behålla tilltron – med öppna ögon.

Nu står jag här, spänd inför vad 2026 kan innebära. Aningen mer ärrad, men också mer levande. Med ett nytänt engagemang. Inte reflexmässig lojalitet mot allt och alla, utan en sorterad kraft. Jag väljer var jag lägger min energi. Och det är inte lika tyst.

2025 har varit ett år där allt behövt kännas, och det har kostat. Men jag har lärt mig att det är ett pris jag vill betala. Skillnaden nu är att jag äger min egen riktning.