Att få äga sin dag

Det finns de som tror att frihet måste höras. Att den måste skrikas ut från barrikaderna och krävas med knuten näve för att räknas.

Och det är sant. I stora delar av världen kräver friheten just det – ett dånande vrål för rätten att finnas till.

Men här, i den del av världen vi har lyckan att kalla hem, har friheten en annan tonart. När krutröken lagt sig och de stora slagen är vunna, övergår friheten till något annat.

Den blir tyst.

Den blir frånvaron av knackningar på dörren. Den blir lugnet i att veta att ingen tjuvlyssnar, ingen registrerar, ingen dömer.

För mig är frihet rätten att få sitta vid köksbordet en tisdagsmorgon och veta att dagen som ligger framför dig är din egen. Att valen du gör – från kaffet i koppen till de stora livsavgörande vägskälen – tillhör dig.

Det är en frihet som kräver vaksamhet. För det finns alltid krafter som vill in och peta i detaljerna.

Min syn på politik påminner om min syn på en riktigt bra text.

När du läser en bok du älskar, tänker du inte på grammatiken eller meningsbyggnaden. Du tänker inte på det hårda arbetet med att stryka och förenkla. Du dras bara med i berättelsen. En dålig text däremot, den är full av onödiga ord, krångliga regler och stoppklossar som rycker dig ur upplevelsen.

Samhället fungerar likadant.

Det finns politiker som vill vara författare till ditt liv. De vill styra handlingen, bestämma karaktärerna och skriva slutet.

Jag vill vara redaktör.

En redaktörs uppgift är att skala bort det onödiga. Att stryka byråkrati som tynger ner berättelsen. Att förenkla språket i systemen så att de blir begripliga. Och sedan kliva åt sidan.

För det är inte jag eller någon annan politiker som är huvudpersonen. Det är du.

För mig handlar politik inte om att bestämma hur folk ska leva, utan om att nyfiket undanröja hindren för att de ska kunna leva alls.

Det finns en obekväm sanning i detta. Frihetens baksida är ansvaret. Om ingen annan bestämmer över dig, då har du heller ingen annan att skylla på när det blåser snålt. Det är skrämmande. Jag vet det. Som företagare har jag känt den tyngden på axlarna, och som privatperson har jag känt den i hjärtat.

Men alternativet? Att någon annan – en politiker, en byråkrat, en algoritm – tror sig veta bättre vad du behöver än du själv? Det är inte bara fel. Det är ett slöseri med mänsklig potential.

Att få äga sina misstag är lika viktigt som rätten att få äga sina framgångar. Det är så vi växer. Det är så ett samhälle mognar. Inte genom att vi skyddas från världen, utan genom att vi ges verktygen att möta den.

Jag har burit många hattar. Jag har varit copywriter, strateg, entreprenör och en man som vet hur det är att älska en annan man. Jag vet att rätten att vara sig själv är skör. Men jag vet också att den är värd allt.

Jag drömmer om ett Västmanland, ett Västerås och ett Sverige som litar på sina invånare. Ett samhälle som byggs nerifrån och upp, där varje människa ses som kapabel, kreativ och unik.

Där politiken är den osynliga redaktören som får din berättelse att lysa, och som gör att du kan äga din dag.